Om vi har ett samhälle som bygger på att vi ska vara liiite missnöjda, snegla lite avundsjukt på grannens nya bil, kollegans nya tröja eller kompisens nya kök, är det då ok att istället bara vara nöjd?
Jag har blivit nöjd. Minimalist. Ekorre som stannat upp. Trött på att shoppa. Snål. Sparsam. Kalla det vad du vill. Men jag är materialistiskt nöjd för tillfället. För att spara lite extra och bestämma några riktlinjer för det har jag ändå infört köpstopp. Men egentligen behövs det inte. för jag är redan nöjd.
"Money makes the world go around". Gör konsumtion det? Eller kommer jorden tillslut sluta snurra av att vi konsumerar sönder, slänger och förbrukar?
Vad händer när vi blir nöjda? Jag har börjat se klarare färger....nej, skojar bara, men jag tror att det går att närma sig någon slags frid genom att inte ständigt vara liiite missnöjd. Tror inte ens det krävs att gå helt all in à la Buddistmunk, utan det går nog att känna lite frid genom att förenkla och sluta konsumera. Genom att nöja sig med det du har.
Men trots min skrytiga nöjdhet så är jag inte immun. Det räcker med att jag sett hur fint våra grannar målat om för att jag ska scrolla på Hemnet efter färginspiration till sovrummet. Eller att kollegan sålt sin oerhört tjusiga lägenhet för att få mig att vilja riva, spackla och göra om, göra nytt.
Det är då köpstoppet stoppar mig och jag inser; men jag är ju ändå nöjd.
/Ekorren
